För ett år sedan började jag måla de gamla köksluckorna som vi skall bygga vår köksinredning av. En dag när bänkskivan i köket var smutsigare än vanligt tänkte jag att nu är det dags att ta itu med den också. Christian började hyvla på morgonen.
På eftermiddagen fortsatte jag med elhyvel.
Det är ju inte så smart att hyvla och slipa en bänkskiva i ett kök man använder men vi fick ju i alla fall städat i köket efteråt, för nog dammade det ner minsann trots att vi hela tiden hade dammsugaren kopplad till verktygen. På kvällen skurade jag bänkskivan med linoljesåpa och målade lådorna med Ottossons mörkgråa linoljefärg.
Jag blir alltid förvånad över hur långt en liten provburk på 125 ml räcker. Jag målade hela framsidan på köksdisken, sen målade jag ett helt varv på köksöns betongskiva och då fanns det så här mycket färg kvar och det räckte till andra strykningen på köksdisken. Totalt cirka sex kvadratmeter.
Här har jag målat två strykningar, det täckte helt okej med ett varv också men det känns mer färdigmålat med två varv.
Med värmen kommer lusten att fixa till möbler. I fjol började jag också skrapa färg från ett av våra skåp som jag nu har fortsatt med. Det hade många tjocka färglager, åtminstone sex olika kulörer kom jag fram till.
Den lilla vägghyllan slipade jag på samma gång som skåpet. Lackade möbler från 90-talet kan ha en lite klumpig design och aningen mycket lack men med en trästomme kan man göra mycket. Jag kapade bort de stora runda knopparna och skall såga lite i den ännu, den kommer att bli bra i barnrummet för alla små attiraljer som barnen absolut vill spara.
Skåpet får tillbaka sin originalfärg, mörk järnoxidröd.