Skall man bara publicera otydliga och anonyma bilder av barnen på nätet?
Vad man kan skriva och vilka bilder man kan publicera av sina barn i sociala medier har diskuterats i svenskfinland den senaste tiden. Eller det börjar vara ett tag sedan, jag är oftast lite sen att kommentera saker.
Jag har alltid tänkt ganska mycket på den här saken men som med så mycket annat i livet är det svårt att hitta en helt självklar och korrekt handlingsmodell. Kanske det skulle vara bäst att gömma barnen bakom hatten, inte skriva något eller visa någon bild överhuvudtaget på sina barn. Att inte ta en endaste risk.
Däremot kan jag tycka att ett värld utan barnbilder skulle vara en fattig värld. Att ett liv där man undviker allt som kan tänkas vara ens lite riskfyllt blir ett begränsat liv. Så vi har valt att visa bilder på våra barn. Däremot skriver jag inte mycket om dem och det är inte heller lika mycket mitt sätt att uttrycka mig.
Vi vet inte hur nätlivet ser ut om tjugo år då våra barn är vuxna och vi kan inte förutsätta att de vill finnas dokumenterade på nätet, ändå bidrar jag just nu till det. Jag hoppas de kan förstå att de ingick i den vackra del av världen jag inte kunde låta bli att gestalta och dela med mig av. Kanske det är för egoistiskt tänkt, att ta mig friheten att "publicera mina barn" men jag har också valt att begränsa. Jag för inte dagbok. De personliga anteckningarna har andra böcker. Det här är fina fragment.